Restaurering av historiska våtmarker

– inte alltid enkelt

Med ekonomiskt stöd från Länsstyrelsen i Skåne har en omfattande inventering av så kallade historiska våtmarker gjorts i avrinningsområdet. Med den skånska rekognosceringskartan från början av 1800-talet som förlaga har de forna våtmarkerna ritats in på moderna kartor. Rekognosceringskartan är gjord för krigsplanering och i detta sammanhang var utbredningen av våtmarker mycket betydelsefull eftersom de kunde avgöra framkomligheten för militära styrkor i olika områden. De våtmarks-områden som identifierats och avgränsats i avrinningsområdet har i stor utsträckning fältbesökts och bedömts på plats. Som stöd för bedömningen har också använts modernt kartmaterial, uppgifter från dikningsföretag etc.

Genomgången av det historiska materialet gav till resultat att endast ett fåtal av de tidigare våtmarkerna bedömdes vara möjliga och lämpliga att restaurera med tanke på miljönytta och kostnader. Landskapet har förändrats storskaligt sedan 1800-talet. Både ytvatten och grundvatten-nivåer har sänkts i stora områden. Att åter höja dessa skulle göra stora arealer jordbruksmark mindre brukbara och/eller påverka vägar, järnvägar, hus och andra anläggningar negativt. Även ur rent naturvårds-perspektiv kan det ibland vara olämpligt att återställa forna vattennivåer. Områden som tidigare varit mycket blöta eller täckta av vatten är idag våtmarker med sumpskogar, kärr och fuktängar, där ”nya” kvaliteter utvecklats. Eftersom det i många jordbruksområden är påtagligt ont om natur skulle det vara tveksamt att försöka restaurera sådana områden, då de kanske redan idag utgör några av landskapets mest värdefulla naturmiljöer, även om de skapats som ett resultat av människans torrläggningsambitioner.

Trots sådana begränsningar finns det bland de historiska våtmarksobjekten ett antal mycket intressanta restaureringsprojekt, och i flera av områdena har Kävlingeåprojektet redan genomfört en rad åtgärder. Några av de största anläggningar till exempel Hjularöd, Skarhult, Askeröds mosse och Klingavälsåns norra lopp, ligger sålunda på platser som tidigare varit våtmarker. Inventeringen av historiska våtmarker har också resulterat i att ”nya” platser upptäckts, platser som inte uppmärksammats i det övriga arbetet. Det gäller bland annat våtmarker vid Ågerup, Säljeröd och Östraby.