Omfattande studier

Projektet har medverkat i mycket ingående studier av reduktionen av näringsämnen och sediment i tre anlagda våtmarker. En av de tre våtmarkerna, Slogstorp, ligger inom Kävlingeåns avrinnings-område medan de två andra, Råbytorp och Genarp ligger inom det angränsande avrinningsområdet Höjeå. I dessa tre dammar har mätningar gjorts kontinuerligt i mellan fyra och tio år med hjälp av automatiska provtagare.

Den totala reduktionen av kväve, fosfor och suspenderat material (sediment) för de tre dammarna framgår av stapeldiagrammen. Reduktionen är i diagrammen angiven som kg/ha dammyta och år (absolut reduktion). På varje stapel anges också den procentuella (relativa) reduktionen med en siffra. Denna siffra visar alltså hur stor andel av inkommande mängd näringsämnen och sediment som har reducerats vid vattnets passage genom dammen.

Kväve

Framförallt när det gäller kväve visar undersök-ningarna att belastningen, d v s den mängd som kommer in i dammen, är avgörande för hur stor reduktionen blir. I till exempel Slogstorp, som är en liten damm med stort tillrinningsområde och hög belastning, har uppmätts en mycket hög absolut reduktion (2250 kg/ha och år), medan den relativa reduktionen (4,3%) är förhållandevis låg.

Variationerna av kvävereduktionen i en och samma damm under olika år kan i stort sett förklaras med variationerna i vattenflödet från år till år. Ett år med hög vattenföring innebär därför normalt hög absolut kvävereduktion och omvänt under år med låg vattenföring. Mätningarna visar också att en damms förmåga att rena vattnet från kväve inte nämnvärt påverkas av dammens ålder. Detta oavsett om dammen rensas eller får ”leva sitt eget liv”.

Fosfor och partiklar

Också reduktionen av fosfor och suspenderat material är betingat av belastningen på dammen, men man kan inte se samma tydliga mönster som för reduktionen av kväve, bland annat beroende på att reduktionsprocesserna är annorlunda. Eftersom en stor andel av fosforn är bunden till partiklar ser reduktionsbilden för fosfor och suspenderat material ofta ganska likartad ut.

Även om tillfälliga läckage förekommer, tyder resultaten på att högre belastning över tiden leder till totalt sett högre reduktion i absoluta tal. Den relativa reduktionen är vanligtvis högre för fosfor och sediment än för kväve. Dock visar studierna att dammarnas ålder tycks ha en viss inverkan. Dammarnas förmåga att reducera fosfor och sedimentpartiklar är vanligtvis bäst i en ung damm, och försämras något med åren. Detta har sin naturliga förklaring i att dammarna efterhand fylls med sediment som lätt kan spolas ut vid högflöden. Rensning av äldre dammar kan därför förbättra reduktionsförmågan, med undantag av är våtmarker som anläggs på tidigare odlade torvjordar (se nedan). I dessa har det visat sig att man även initialt kan ha stora läckage av fosfor.

Torvrika våtmarker

Undersökningar under 2005-2008 av restaurerade våtmarker på torvrika områden i sydvästra Skåne, vilka tidigare brukats som åker eller betesmarker, har visat att det kan förekomma läckage av näringsämnen från sådana miljöer. Våtmarken vid Hjularöd inom Kävlingeåprojektet är ett av de undersökta områdena. Främst är det fosfor som tenderar att läcka ut och uttransporten synes i allmänhet vara störst när anläggningen är ny. Hur denna typ av våtmarker fungerar som näringsfällor sett över en längre tidsperiod kan inte besvaras idag, då resultat endast finns från ganska korta mätserier.

Bidrag till forskning

De mätresultat som tagits fram inom ramen för Kävlingeåprojektet och Höjeåprojektet har använts i diverse forskningsprojekt, bland annat vid Linköpings Universitet (Institutionen för TEMA Vatten), SMHI samt Våtmarkscentrum vid Halmstad högskola. De långa tidserierna och variationen mellan mätdammarna har gjort att denna satsning från projekten varit mycket värdefull för att öka kunskapen om dammar som åtgärd för att minska transporten av näring till vattendrag, sjöar och hav.

Mer om genomförda undersökningar hittar du i projektets rapporter – se vidare under Rapporter